Fyrtornsrundan F2H 2016

Gryning, och ljuset börjar avslöja en del hemligheter när vi befinner oss i Öresund jämte västsidan av Ven. Det som nyss dolts i nattens dunkel, land, fiskenät, prickar, segelbåtar och deras positioner, kommer nu fram i det magiska gryningsskenet i sena maj. Och det är nu som vi börjar få en känsla av att det faktiskt kan vara så att vi är första båt i fältet. Vi kan inte se någon båt framför oss. Men vi har också svårt att se båtar bakom oss. Är vi så långt före bakomvarande båtar att vi inte ens kan se dem? Har alla andra brutit? Eller lurar ljuset oss? J80 Myggan kan vi se, dom har i alla fall inte brutit, men de ser ut att vara väldigt långt efter oss. Det var ju inte många minuter sedan vi kämpade tillsammans med dem, precis så irriterande och efterhängsen som en mygga kan vara. Vi förstår att ljuset kan spela oss ett spratt och vi kan inte veta om vi har båtar framför oss eller inte, än..

_MPH0184

(En stund senare i tilltagande ljus framträder J80 Myggan allt mer. Klicka för förstoring.)

Fyrtornsrundan (F2H) är en Twohanded segling där endast två personer får finnas ombord. Den arrangeras av Lomma segelsällskap och sträckningen är Svinbådan i nordost, W1 farledsfyr utanför Hornbäck i nordväst, Drogden i sydväst och Höllvikens Fyr i sydost. Sundet runt alltså, och varvet går åt det håll som gör seglingen mest utmanande och intressant. Seglingen körs som jaktstart, dvs båtar startar på olika tider efter sitt handikapp och den som är först över mållinjen vinner. Jag seglade Fyrtornsrundan för första gången 2015 med min gamla seglarvän Alf Krant från Söderhamn, men detta året så seglar min vän, båtgranne och tillika medlem i kappseglingsbesättningen, Christer Lindbladh, med mig. Förra året seglade Alf och jag väldigt bra och vi fick en hedrande 6:e plats av cirka 24 startande båtar. Det var inte stor marginal till båtarna framför och vi insåg att vi kan vara med och slåss om pallplatser om allt faller på plats. Så ambitionen var hög till detta året. Vinst eller åtminstone en pallplats. Det enda som definitivt skulle kunna avväpna oss och sätta punkt för våra drömmar, var en allt för brant/hård slör/halvvind där vi inte skulle kunna bära gennaker, och då i jämförelse med båtar som har code zero ombord. Det fick bara inte hända! Men till detta jubileumsår så fanns ett extra pris för bästa båt utan Code, så det var i alla fall en tröst. Men, det fanns såklart fler båtar med samma tankar och ambitioner, så det skulle inte bli lätt, det visste vi. Fullt fokus och en genomtänkt gameplan fordrades. Vi måsta vara tillräckligt vakna och utvilade för att kunna ändra om i gameplanen om förutsättningarna förändrades. Vila och näringsintag är viktiga ingredienser, och vi hade en bra struktur och plan för detta också.

_MPH0136          _MPH0134

Det var den 28 maj och det var denna dag som vi skulle starta F2H. Vår starttid var 14:21. Första båt startade 12:00 och sista båt startade 16:05. Christer och jag var på plats vid tiotiden och båten var väl förberedd sedan kvällen innan. Vi pratade taktik och strategi, käkade pizza på La Mare i Lomma (bra ställe) och hade det oförskämt bra. Vi hade så gott om tid, så vi visste inte riktigt hur vi skulle fördriva tiden. Men helt plötsligt insåg vi att tiden gått väldigt fort. Vi hade inte mer än 25 minuter till start. Av med kapellet, hissa genuan på rullen osv. Ut ur hamnen, hissa storseglet. Jäklar, topplattan är för hårt spänd. Ner med storen, justera och hissa igen. Det blev småstressigt och vi hann precis testa trimmet innan vår start gick. Christer tog rodret från start och jag var laddad för att sätta gennakern.

Det blev en ganska brant slör direkt efter start och vinden tryckte på ordentligt. Kanske 6-8 m/s. Vi såg tidigare startande båtar framför oss som skar upp och hade problem. Vi avvaktade och seglade utan gennaker i cirka tjugo minuter. Med facit i hand så tappade vi lite på detta, för när vi beslutade för att testa så fungerade det och vi ökade farten med en knop. Jakten var igång!

wp-2016-fyrtorn2handed-046 wp-2016-fyrtorn2handed-0451

(Starten utanför Lomma, bilder lånade från Björn & Anette)

Vi marscherade i snabb takt upp mot Barsebäck och innanför Pinhättan, vilken var en banbegränsning.

_MPH0142

När vi närmade oss Valgrundet utanför Landskrona så var vi fast beslutsamma om att att gå utanför detta. Många andra gick i Gräsrännan, med det visste vi inte då. Vi såg dem helt enkelt inte. Men vi såg andra båtar..

_MPH0149 _MPH0148 _MPH0150

Vi hade redan i land bestämt oss för gameplanen att gå utanför där vi förväntade oss mer nordgående ström. Men det fanns en risk att vinden skulle dö ut mitt i sundet och dra bättre över land. Samma sak gjorde Hot Chocolate, en Elan 333. Vi kom ikapp dem just utanför Landskrona där vi fick riva gennakern då det vred emot ordentligt. Det blev plötsligt kryss och vi hade en fantastisk duell med Chocolate hela vägen upp till Svinbådan.

_MPH0155 _MPH0157

_MPH0159 _MPH0165

Nu ser vi båtar nära land vid Borstahusen. De går riktigt sakta och de har inte fått någon mer vind nära land. Vi har knappt någon vind heller, men vi har mellan en halv och en knops medström, vilket märks. Vi ser att vi passerar minst fem båtar och vi inser också att vi är före J80 Myggan, som nu söker sig ut i strömmen. Det känns nästan för bra för att vara sant och Christer har svårt för att hålla inne sina känslor!

_MPH0152 _MPH0154

(J80 Myggan syns mitt i bild)

Kampen fortsätter upp mot Helsingborg och Svinbådan. Vindvriden är riktigt luriga utanför Råå och det kan vara punka femtio meter från en annan båt som har fullt tryck. Hot Chocolate och vi har fortsatt en häftig duell där vi om vartannat är före varandra, beroende på vem som läste skiftena bäst eller drog längsta stråt i vindarnas lotteri. Nedan syns H-båt Snärtan, söder om Helsingborg.

_MPH0160

Nu ser vi också båtar som startat efter oss. Framför allt en stor svart spinnaker som vi vet tillhör X99 Beatrix. En båt vi hade en fantastisk duell med i förra årets F2H, men också i många andra sammanhang. Men vänta nu.. Vi kryssar och de går för spinnaker! Något är på gång. Vi höjer beredskapen och sätter blixtsnabbt gennakern när vinden kantrar. Men det är inte mycket vind nu. J80 Myggan seglar bra (blåvit gennaker på bild nedan) och de är snart ikapp oss. Vi fastnade inåt land utan vind och de nyttjade strömmen bättre än bit ut, så de passerade oss norr om Helsingborg. Vi kommer ikapp Minitransat Malla och Hanse 312 Hebe (bilder nedan) strax innan Svinbådan.

_MPH0167 _MPH0168 _MPH0170 _MPH0171 _MPH0173 _MPH0174

Vi seglar nu 0 knop genom vattnet, men två över grund. Ingen vind, men strömmen trycker oss tack och lov i rätt riktning. Här var vi en grupp båtar som ”hade flyt”, i jämförelse med Expressen Windy som startat tidigare och var på väg söderut igen. Ingen vind och nordgående ström är inte så bra och de tvingades ankra en stund. Vår grupp flöt okontrollerat norrut, vissa med stäven söderut och vissa med styrbordssidan norrut. Vi var oroliga för att driva på fel sida om Svinbådan. Så fort vi började få någon tiondel genom vattnet så positionerade vi oss för en korrekt rundning och gruppen får tillräckligt med vind för att sätta kurs på W1:an tvärs över sundet, trots strömmen. Det var vi, J80, Minitransat, Elan 333, Hanse 312 som fightades mellan Svinbådan och W1:an för gennakrar och spinnakrar. Samtidigt ser vi X99 Beatrix runda Svinbådan cirka tio minuter efter oss. Med fylld blåsa tycktes hon storma fram mot Svinbådan, medan vi segade oss över mot den danska sidan. Det var lite oroande! Myggan attackerade och vi släppte förbi dem i lovart efter att ha seglat nästan sydostlig riktning ett tag. De skrek att vi skulle ge oss för att de ändå var snabbare. Klart de är snabbare om de skär 10 grader mer.. =) Men vi orkade inte bråka och vi tappade såklart samtidigt mot övriga båtar. De rann förbi och var först över till W1:an som var svår att hitta. Stämde inte riktigt med våra BlueCharts. Vi fick hastigt falla av och det blev bråttom att få ned gennaken och få ordning på krysstrimmet. Myggan var snabbare med båthanteringen här och ryckte några meter.

Nu började en magisk segling, kryssandes med fjorton slag från Vedbäck söderut mot Helsingör. Mörkret lade sig och vi såg ljuset från stugvärmen i land. Någon hade gjort en stor eld nere vid strandkanten och vi kryssade så nära vi bara vågade för att undvika den nordgående strömmen. Det var också så att vinden var svag nära land, så det gällde att ha tungan rätt i munnen och hålla koll på båtfart både genom vattnet och över grund. Men också vindstyrkan samt de vrid som stod med land. Vi tuggade ikapp Myggan och ur intet dyker fler båtar upp. Det är nu så mörkt att vi bara ser spöklika lanternor svepa kors och tvärs genom mörkret. När vi är riktigt nära en båt så kan vi skönja vilken av dem det handlar om. Nu har vi också Expressen Windy med i duellen. När vi stryker längs hamnpiren utanför Helsingör och strandkanten nedanför Kronborgs slott, så är vi uppställda på rad, Myggan, Windy och vi. Windy innerst mot Danska sidan, Myggan ytterst och vi mitt emellan. Det skiljer inte mer än 20 meter mellan oss. Vinden drar olika och någon drar ifrån någon meter för att några sekunder senare falla bakom några meter. Ett riktigt dragrace! Några båtar bakom oss får svårt att ta sig förbi Kronborgs slott i den svaga vinden och i den motgående strömmen. Deras lanternor blir allt svagare.

Klockan är nu runt ett på natten, det är mörkt och vi börjar bli lite trötta. Myggan är först med sätta gennaker när det öppnar upp. Det är en ny modell som jag aldrig sett på deras båt tidigare. En mörk historia, väldigt liten och platt. Vi fortsätter segla genua. Christer har gått ned för att vila en stund och jag tar hjälp av autopiloten så jag kan trimma genuan ordentligt. Jag smyger mig fram och lägger mig i lä i höjd med masten, vikten långt fram. Jag ligger på rygg och lyser upp i genuan med jämna mellanrum för att se om den fortfarande står rätt. Myggan segar sig till slut förbi i lovart, men det är nätt och jämt att de klarar det. Vinden är fortfarande mycket lätt. De faller sedan ned i lä framför oss. Windy har tappat femtio meter. Jag avvaktar en stund, men när det öppnar upp mer så börjar jag förbereda för gennaker. Christer vaknar av oväsendet och kommer upp. Gennakern drar otroligt fint och vi närmar oss Myggan. Windy tappar och hissar sin spinnaker. Det öppnar upp mer och Myggan tvingas byta till sin länsgennaker. De får falla av för att få ned den sittande gennakern och vi seglar över dem. Windy fortsätter att tappa lite hela tiden, vilket de såklart ska göra med tio procentenheter lägre SRS. Myggan har nu fått igång sin länsblåsa och vi blir inte förvånade när de börjar lova för att jaga ikapp oss i lovart. Men denna gången vägrar jag släppa förbi dem. De gör upprepade försök med små oberäkneliga attacker, men det lyckas inte. De kan ju inte segla rätt på Ven och de kan inte gå på ostsidan.. =) Så till slut när vi faller ned på kurs väst om Ven, så rinner vi sakta ifrån dem.

Det var här som denna berättelse började. Känns denna bild igen?

_MPH0184

En pirrig känsla börjar sprida sig hos oss. Vi verkar ha lämnat Myggan bakom oss för gott, nåväl, för denna tävlingen. Och vi kan inte föreställa oss vilken båt som skulle kunna vara före oss nu. Men man vet aldrig och vi vill inte ta ut något i förskott. Men onekligen känns det otroligt bra! Vi pratar om det, spekulerar och jag ser entusiasmen i Christers ögon. Nu gäller det att förvalta detta!

_MPH0175 _MPH0176 _MPH0177 _MPH0180 _MPH0178

Myggan fortsätter utåt i sundet söder om Ven. Hon ser ut att vara så långt borta att vi undrar om hon bryter för att segla till Lomma. Vi gippar tvärtom in mot den danska sidan för vi ser mer vind mot land genom kikaren. Strömmen borde också vara svagare där inne. Vi seglar nästan ända in mot Vedbäck innan vi gippar ut igen. Här försökte jag vila i tjugo minuter, men ingen sömn. Herre gud, hur skulle jag kunna sova nu?!? Men Myggan har inte brutit. Hon söker strömlä över och under Flakfort och när hon gippar tillbaka så ser vi att hon går väster om Saltholmen. Myggan växer och vi vet inte om det har med ljuset att göra eller om hon faktiskt närmar sig. Vi har bra tryck i grejerna och loggar sju knop genom vattnet och sex över grund när vi passerar möllorna utanför Köpenhamn. Vi stryker Västkanten så mycket vi kan men strömmen står med en knop. Vi inser att Myggan har mindre ström, men hon seglar också mycket djupare än vi för att inte hamna ute i rännan, så hon kan inte ha samma tryck i tyget som vi. Från vår vy så ser hon ut att segla ända uppe i Saltholmen. Vi ser vid ett par tillfällen att hon pekar mer västerut med inslag i gennaken och vi undrar om hon gått på grund. Vi får senare bekräftat att de seglat på 1,5 meters djup och studsat över ett par stenar.. Inga hårda smällar dock och inget som de fastnade på som tur va!

När de till slut tvingas ut i rännan mellan Köpenhamn och Saltholmen så kunde vi andas ut. Nu har de samma ström som vi, men fortfarande en djupare slör med sämre tryck. Vi rundar Drogden 14 minuter före Myggan, river gennakern, inget klydd nu.. skotar hem genuan och det är en öppen bog, men inte i närheten av gennaker, inte ens för myggan med deras lilla mörka och platta gennaker.

_MPH0181

(Drogden ska strax rundas)

Halvvägs mot Höllvikens fyr så börjar det öppna upp tillräckligt för att vi ska börja bli oroliga för att Myggan ska sätta gennaker. Vid det här laget står det dock ganska klart att vi inte har någon båt framför oss. Så det är bevakning av Myggan som är det centrala. Vi skulle kunna sätta gennaker, på gränsen, men kanske. Det kan bli strul också. Myggan sätter ingen gennaker och vi undrar om de är trötta. Efteråt berättade de att de inte såg det som möjligt att komma ikapp och att de var lite trötta också. Inte konstigt! Vem var inte det? Nu ser vi också X99 Beatrix svarta spinnaker utanför Köpenhamn och de kan såklart inte komma ifatt heller, såvida vi inte klantar oss totalt, går på grund etc. Segla säkert, segla säkert..

När vi rundar Höllvikens fyr och börjar kryssa upp mot Lomma så har vi utökat ledningen mot Myggan med tre minuter till sjutton. Vi gör ett par extra slag för att försäkra oss om att vi ligger mitt emellan Myggan och Trindelrännan under Öresundsbron. Segla säkert, bevaka.. Allt kan hända, vinden kan ta slut. Just nu blåser det 4-5 m/s.

_MPH0187 _MPH0190 _MPH0200

När vi väl passerat bron så känns det ännu bättre. Vi sträcker nu Lomma för babords halsar!

_MPH0208 _MPH0209 _MPH0210

Men, man ska inte ropa hej.. Det vrider emot 50 grader och vi seglar nu in mot Limhamn. Vi gör här åtta slag innan vi passerar mållinjen i Lomma i vindar nu på 9 m/s. Varsågod dommartornet, var god notera segelnumret! =)

_MPH0211 _MPH0212

Målgångstiden blev 12:15 på söndagen. Vi hade ryckt ifrån Myggan med ytterligare 9 minuter under kryssen från Höllvikens fyr till Lomma och segermarginalen till 2:a båt blev alltså 26 minuter. X37 Josefina seglade upp sig till en tredje plats 42 minuter efter oss.

När vi passerade piren i Hamninloppet så ser vi Marit och My sitta där och vinka. Christer och jag är tillitsfulla men Coola. Inga segergester ännu. Snart står det dock klart, Marit har pratat med dommartornet, vi är första båt och segern är ett faktum! Vi är otroligt glada! Vi har vunnit i hård konkurrens. Seglingen har varit tålamodsprövande och många som kände sig förfördelade bröt.

För att vinna ett race av detta slag i konkurrensen med så många duktiga seglare, så krävs att alla bitar faller på plats. Och det var precis vad som hände oss denna gång! Våra strategiska beslut var lyckosamma men verkligen ingen slump. Krister jobbade med IT-stödda ström- och väderanalyser på ett lysande sätt och dialogen var den bästa. Lönsamma drag visade sig exempelvis vara att gå utanför Gräsrännan i strömmen (även om vinden väntades dra stabilt över och nära land) samt att gippa ned mot Vedbäck där vi såg vind i kikaren och där vi väntade oss mindre ström. Taktiken var ok om än lite knepig som vanligt med en irriterande mygga (J80) som alltid ”klyddar” med oss.. =) Vi var från början fast beslutna om att driva båten till max hela tiden. Aldrig fick vila låta något trim eller moment stå tillbaka, även om vi innan betonade vikten av vila. Någon sömn blev det dock inte fråga om, men vi blundade några minuter här och där. Båtfarten vet vi är god när trimmet är rätt och jag tror vi skötte detta ganska bra. Ett långdistansrace enligt SRS kan såklart aldrig bli 100% rättvist. Vindar kommer att dra olika över tid och vissa båtar kommer att gynnas utifrån sina utmärkande egenskaper och Jubilon trivdes utmärkt i de rådande förhållandena. Tack Jubilon för utmärkt beteende!

Helgens recept var: En schysst båt, bra strategi och taktik, hårt arbete kryddat med en gnutta flyt!

Tack alla, och tack för alla gratulationer! Uppladdningen för 2017 är redan igång. Väderanalysen är dock en smula osäker fortfarande men det ser ut att bli en slör i 12 m/s upp till Svinbådan följt av kryss varvet runt i 2 m/s.

All bilder från starten

 

_MPH0510

2 thoughts on “Fyrtornsrundan F2H 2016

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *